tacata

Mötte upp Denise i stan för att luncha och lite så med min fina tjej, vart även en sväng till Hageby innan jag åkte hemåt! Ska bara byta om innan jag ska iväg igen, den här gången på lite äventyr med Johannisen! Älskar att vara ledig. 1000 KISSES
the lucky one
Skoldagen avslutades med att titta på maskerad-volleyboll i solskenet med massa sköna chompisar, så nu har vi äntligen långledigt. Livet leker! Är hemma hos b-frienden för tillfället och vi ska snart ner till stan för att titta på The lucky one, någon som sett den? Men eftersom det är regissören som gjort både The notebook och Dear john så känner jag ju att den inte kan vara annat än bra. Later homies!

cinderella
Hade ett roligt danspass på specialidrotten och efter det följde jag med Michis och Jonna för att värme mig lite under solarielamporna. Eftersom jag varit mer död än levande idag (sov genom första lektionen, sov i solariet, sov på spårvagnen etc) så kändes min säng nästan övernaturligt bra när jag kom hem. Sov bort några timmar och sen har jag bara vart och köpt frukt & bär. God bless att vi får långledigt imorgon, så jäääälla skönt! Ska ta en lång dusch och sen titta på A cinderella story. Puss raringar
make you proud
Det finns en ända person som står mig närmare än någon annan. När jag tittar in i hans ögon ser jag mig själv, jag ser allt han gått genom och hur han varje gång stått upp för mig, skyddat mig och satt mig först. Att veta hur mycket han skulle offra mig, hur mycket han skulle ge upp för att se mig i livet är nästan skrämmande. Jag har fått mer än de platinablonda lockarna och de gröna ögonen, jag har fått hans kämparstyrka och hans sätt att tänka på, har fått envisheten och hjärnan. Jag har en dröm, min dröm är att växa upp och fullfölja allt det min pappa byggt upp, allt han startade upp, ensam bara 16 år gammal kämpade han för att visa alla att han faktiskt kunde. Och det gjorde han också, varje sekund har han slitit för vad han idag äger. Trots det skämmer han inte bort mig, han vill lära mig att man inte får saker lätt här i livet och det vet jag nu. Därför tänker jag kämpa för att få den framtid jag vill, och jag vet att under tiden kommer jag ha honom vid min sida. Under mina 15 år på jorden har jag aldrig träffat en så stark invidid, på alla sätt och vis är han så stark. Stark som fortsätter trots skit, trots idioter som förstör och trots att saker rasar samman. För mig är han den allra största förebilden och jag är glad att jag fått äran att vara hans dotter, jag tänker göra min pappa stolt och visa honom hur mycket jag är villig att offra för våran skull. Det har hänt honom så mycket saker som gör ont i hela mig att tänka tillbaka på, han förtjänar bättre än så och jag förstår inte hur han eller någon annan kan utsätta honom för sånt. Händer något honom slår det mig också, han är allt för mig och jag tål inte att höra någon säga ett dåligt ord om min pappa, då vänder jag allt mot den personen, det spelar ingen roll alls vem det är för jag klarar inte av att höra det. Hur mycket oro han själv än har så gör han allt för att jag ska vara lugn och trygg, för att ingenting någonsin ska hända mig. Även om saker faktiskt hänt mig, vet jag att han ägnat sitt liv åt att ge tillbaka. Jag klarar av varenda sak här i livet så länge jag har honom vid min sida, han har byggt upp mig från grunden, utan min honom skulle jag vara så liten, svag och otrygg men pappa har skapat en krigare. Han har lärt mig hur man hanterar livet, hur man är stark i sig själv och att man ska stå upp för sig själv. För mig är bär jag mer än hans efternamn, jag för vidare allt han någonsin stått för och gör allt för att han ska fortsätta se på mig med stolthet. I love you daddy, allt för dig
stuck in her daydream



Har haft en helg med både roliga och tråkiga händelser. Den startade rent åt helvete men med hjälp av fina vänner vände det och jag kunde tänka på annat, love them big time. Med endast 2 dagar kvar av den här skolveckan och 30 dagar kvar till sommarlov känns livet mer än rätt.
vanilla sky

Först av allt vill jag bara berätta hur fina jag tycker att ni är allihopa. Vänner och läsare, ni har verkligen varit mer än guld värda som varit så förstående. All my love to you! ♥
Idag fyller världens bästa mamma år, så imorse var jag uppe tidigt för att överraska henne med frukost och en liten present. Dock var sängen allt för skön för att överges så jag gick och la mig efteråt igen.. Gick kort dag i skolan, rockade lite trummor på musiken, jag och Denise fortsatte bygga på våran top notch-design i form av ett litet kartonghus på tekniken och hade en sista lektion innan jag åkte hem i regnet. Ikväll har jag min pojke här hemma och vi har mest haft tacosmys framför tvn med mamma + lillsyrran. Ska hoppa in i duschen och plugga till ett prov imorgon också.. Välbehövligt med fredag imorgon!!
Idag fyller världens bästa mamma år, så imorse var jag uppe tidigt för att överraska henne med frukost och en liten present. Dock var sängen allt för skön för att överges så jag gick och la mig efteråt igen.. Gick kort dag i skolan, rockade lite trummor på musiken, jag och Denise fortsatte bygga på våran top notch-design i form av ett litet kartonghus på tekniken och hade en sista lektion innan jag åkte hem i regnet. Ikväll har jag min pojke här hemma och vi har mest haft tacosmys framför tvn med mamma + lillsyrran. Ska hoppa in i duschen och plugga till ett prov imorgon också.. Välbehövligt med fredag imorgon!!
i've got a story and i'm trying to tell it right
Jag har skrivit det här en gång tidigare. Men jag tog bort det för jag kände att jag inte var stark nog att ta kritik eller ha något negativt här på bloggen. Mitt förra inlägg var uppe i 5 minuter, och under den tiden fick jag så många stöttande kommentarer av er. Jag tycker ni är mer än värda att få höra allt det här ordentligt.
Som vissa av er läst och förstått har jag inte mått bra alls. När det kommer till mat, vikt och min kropp har det varit en jävligt jobbig och lång resa för min del. Jag tror det är nyttigt för mig att dela med mig av mina tankar, anledningen till att jag inte gjort det förut är för att jag är så otroligt rädd för konsekvenserna, vad folk ska tycka och att de ska se mig annorlunda, som det skulle ändra den jag faktiskt är. Så stark som jag är just nu, tror jag aldrig att jag varit förut, jag tror aldrig att jag kunnat stå upp för mig själv så mycket någon gång förut, aldrig känt att ingen får trycka ner mig och döma.
Det är så många gånger jag tittat på mat som det vore min största fiende, jag har varit så smal och så svag att jag inte längre varit mig själv, så många sjukhusbesök och tankar om livet. Det är svårt att förklara hur svag jag faktiskt varit, på alla sätt och vis. Jag har varit sårad på insidan och utsidan, jag har gråtit och jag har struntat i maten som om det vore ett alternativ. Jag har sett min kropp sakta brytas ner och inte brytt mig. Har sett den stora skillnaden på mig och hur andra såg ut.
Människor slänger ur sig så mycket utan att bry sig om hur andra påverkas. Jag har varit så sårad och ledsen av den anledningen många gånger. Att kalla någon "för smal" är samma sak som att kalla en överviktig för "tjockis". Jag har fått så mycket kommenterer under en lång tid, "äter du inte eller?", "har du typ anorexia?", "fan vad smal du är", "ät kvinna". Ibland har man bara lust att skrika att det är inte så enkelt. Ibland har saker en bakrund du inte vet någonting om. Sen är skillnad om folk bryr sig på ett bra sätt, för jag har haft så många fina människor som hjälpt mig uppåt.
Jag har sakta men säkert kämpat, ibland för att bara brytas ner igen, ibland för att stanna på toppen. Jag är ungefär 166 cm och jag väger 45-46 kilo. Det har varit sämre, men sällan bättre och det gör mig ledsen. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, jag vet inte om jag mår dåligt igen snart. Men att se hur allvarligt sjuk och smal jag varit, till skillnaden idag, är något som gör mig mer än lycklig. Jag kämpar för att få en frisk och hälsosam kropp. Jag tycker om min kropp nu väldigt mycket, det måste jag få säga och det borde alla andra också säga. Jag gillar det jag har nu, är stolt över hur jag ser ut och jag kan titta mig i spegeln med ett leende. Det är ett SÅ stort steg för mig, för förut var det en mardröm. Jag får så många kommentarer av er läsare med komplimanger om min kropp, och det gör mig så glad, ni är det bästa. Mår bra av att kunna känna att jag inte längre ser ut som bara kött och ben utan faktiskt har den kvinnliga kropp som jag så länge kämpat för.
Jag fortsätter göra det, och jag har sett att det faktiskt lönar sig. Jag har fått erbjudande om jobb i höst, att jag får det pga de tycker jag är vacker är mycket att ta in för mig. Ni har sagt det förut, precis som mina vänner, familj och pojkvän men nu tycker den viktigaste i mitt liv det också: jag.
Never, ever, give up.
Som vissa av er läst och förstått har jag inte mått bra alls. När det kommer till mat, vikt och min kropp har det varit en jävligt jobbig och lång resa för min del. Jag tror det är nyttigt för mig att dela med mig av mina tankar, anledningen till att jag inte gjort det förut är för att jag är så otroligt rädd för konsekvenserna, vad folk ska tycka och att de ska se mig annorlunda, som det skulle ändra den jag faktiskt är. Så stark som jag är just nu, tror jag aldrig att jag varit förut, jag tror aldrig att jag kunnat stå upp för mig själv så mycket någon gång förut, aldrig känt att ingen får trycka ner mig och döma.
Det är så många gånger jag tittat på mat som det vore min största fiende, jag har varit så smal och så svag att jag inte längre varit mig själv, så många sjukhusbesök och tankar om livet. Det är svårt att förklara hur svag jag faktiskt varit, på alla sätt och vis. Jag har varit sårad på insidan och utsidan, jag har gråtit och jag har struntat i maten som om det vore ett alternativ. Jag har sett min kropp sakta brytas ner och inte brytt mig. Har sett den stora skillnaden på mig och hur andra såg ut.
Människor slänger ur sig så mycket utan att bry sig om hur andra påverkas. Jag har varit så sårad och ledsen av den anledningen många gånger. Att kalla någon "för smal" är samma sak som att kalla en överviktig för "tjockis". Jag har fått så mycket kommenterer under en lång tid, "äter du inte eller?", "har du typ anorexia?", "fan vad smal du är", "ät kvinna". Ibland har man bara lust att skrika att det är inte så enkelt. Ibland har saker en bakrund du inte vet någonting om. Sen är skillnad om folk bryr sig på ett bra sätt, för jag har haft så många fina människor som hjälpt mig uppåt.
Jag har sakta men säkert kämpat, ibland för att bara brytas ner igen, ibland för att stanna på toppen. Jag är ungefär 166 cm och jag väger 45-46 kilo. Det har varit sämre, men sällan bättre och det gör mig ledsen. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, jag vet inte om jag mår dåligt igen snart. Men att se hur allvarligt sjuk och smal jag varit, till skillnaden idag, är något som gör mig mer än lycklig. Jag kämpar för att få en frisk och hälsosam kropp. Jag tycker om min kropp nu väldigt mycket, det måste jag få säga och det borde alla andra också säga. Jag gillar det jag har nu, är stolt över hur jag ser ut och jag kan titta mig i spegeln med ett leende. Det är ett SÅ stort steg för mig, för förut var det en mardröm. Jag får så många kommentarer av er läsare med komplimanger om min kropp, och det gör mig så glad, ni är det bästa. Mår bra av att kunna känna att jag inte längre ser ut som bara kött och ben utan faktiskt har den kvinnliga kropp som jag så länge kämpat för.
Jag fortsätter göra det, och jag har sett att det faktiskt lönar sig. Jag har fått erbjudande om jobb i höst, att jag får det pga de tycker jag är vacker är mycket att ta in för mig. Ni har sagt det förut, precis som mina vänner, familj och pojkvän men nu tycker den viktigaste i mitt liv det också: jag.
Never, ever, give up.

dear monday

Hello homies! Är hemma efter en lång skoldag, käk på stan, solning och ett jobbigt spinningpass med Denise och Fanny. Fy vad bra det känns nu efteråt när jag ligger här nyduschad och nöjd, dock var det väl inte min allra bästa insats att träna överhuvudtaget då jag inte är helt frisk. Fick sjukt jobbig hosta nu efteråt men det försvinner väl! Är ledsen för ni bara får massa tråkiga Iphone-bilder på mig, men min kameraladdare är kvar hemma hos pappa och när den är tillbaka kan jag bjuda på roligare inlägg! 1000 KISSES
bodybanger

Man kan väl säga att gårdagen blev lite som den blev. Stor del av kvällen var riktigt kul, tack för det people! Den slutade mindre bra men det är sånt som händer. Taggade hemåt med Johanna och Stoff istället, slocknade runt halv 6 och imorse var jag uppe tidigare än vad ni vill veta. Mamma kommer hem från Frankrike idag med halva Paris i shoppingpåsar lät det som på hennes beskrivning. Saknat henne så himla mycket och imorgon har jag lovat att följa med henne på sminkkurs innan jag möter upp bästis för en fika som fått vänta allt för länge. Nu därimot ska jag sticka iväg och köpa toning! 1000 KISSES
04.01

Gosar ner mig i sängen för att ha energi till morgondagens bravader. Godnatt fellas!
känna på din kropp kropp hela natten

Medans mina feber-temperaturer sjunker så stiger dem utomhus. Ligger inlindad i en filt i solen, dricker te och lyssnar på musik. Fredag imorgon, har härliga planer för då och resten av helgen. Att det bara är 42 dagar kvar till sommarlov gör det ju inte ett dugg värre heller, love love love life
memories

Flera bilder från den senaste lediga tiden.
Nu fortsätter vi räkna ner till sommarlovet och massor av fler sånna här dagar!
Nu fortsätter vi räkna ner till sommarlovet och massor av fler sånna här dagar!
tonight we are young

Hade verkligen världens bästa valborg tillsammans med massor av fina vänner! Stort tack till allihopa och speciellt Moa som fixade allt. Vi somnade runt 6 på morgonen så jag kan ju inte påstå att jag varit överdrivet pigg.. Feber och förkylning fick jag på köpet så nu ligger jag nerbäddad med Willi Spetz på skärmen. Hoppas hoppas hoppas att jag kan gå de två dagarna som är kvar i skolan innan det är dags för en fullbokad helg ännu en gång, wooopa!
new darlings

DIP DYE


Exprimenterat lite med både håret och ett par gamla Levis-shorts. Mina rosa toppar är bara sprayfärg så det ska jag tvätta bort idag! Vad tycker ni?
